fuckedup.

Biter mig i läppen. Mina kinder e varma med svettkristaller. Klockan är , snart tolv. Kom hem vid halv nio ikväll. Blir samma saga imorgon igen. Sådär på en fredags och lördagkväll. Står inte ut med allt oväsen, men ändå kan jag inte tänka mig att bädda mig ner under täcket. Jag orkar inte bry mig längre. men, känns illa att ligga och vända sig i sängen och veta att man kan sova i nästan tio timmar. Ångest.

Ibland är allt bara patetiskt. Man kan fälla tårar utan någon orsak. Man vill så himla mycket, men man orkar inte ta tag i det. Så är det förmodligen. Jag vill inte inse att man måste göra mer än att bara vifta med tårna för att få något gjort.

Just nu vill jag bara sitta på en trappa med Madde, röka ett par bloss och bara lyfta ögonen upp mot stjärnhimlen.

-pew.