The cemetery is my homeI want to be a part of it,
Invisible even to the night.
Then I'll read poetry to the stones
Maybe one day I could be one of them...
Wise and silent.
Waiting for someone to love me.
Waiting for someone to kiss me.
I'm eighteen years old
And I feel it's already too late to live.
Don't you?"
Jag kan knappt vara inomhus en hel dag utan att väggarna rör sig emot mig. Det underbaraste som finns i den situationen är att gå ut. Gå långs blomsterängarna med vinden i håret. Solen i ögonen, höra bruset från bäckarna, se de röda stugorna och de blåa bergen i horisonten. Hela själen andas ut.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar