Pour Le Piano

Jag har en såndär obeskrivlig känsla av välbehag och njutning, men samtidigt frustration. Lyssnat på Chopin och Debussy hela kvällen. Och det värker i hela kroppen. Jag har sådan pianoabstinens. Det sitter djupt inne och det gror.

Dag efter dag går bättre. allt börjar bli som en sorts rutin. Att cykla hem över de ogräsblommande betongtrottoarerna under den oändliga natthimlen och sätta i nyckeln i låset och faktiskt tänka, nu är jag hemma. Eller så småning om hör jag hemma här. Just nu är jag bara för sentimental.

Debussy- Pour Le Piano .. ren smärta.