Idag tog jag den där höstpromenaden jag planerat att göra en lång tid. Bort till festivalområdet i mörkret under de susande björkarna och de leriga löven som fastnar under skorna. Det är något speciellt i luften när man är där borta, omgivningen är överväldigande. Var för första gången på 2½ år borta vid den gamla campingen. Gick sedan ut på den nya. Minnena tar ett fast tag och man kan inte annat än att önska att man kunde gå tillbaka. Sommaren 2007. Jag tror vi alla önskar oss tillbaka till den tiden. Då vi var oskiljaktiga, framtiden låg framför oss med spänning. Vi var oförstörda och problemen var utom räckhåll. Vi levde som att vi aldrig skulle dö.
Nu vet jag inte ens vart hemma är. Men att hemma aldrig kommer bli som det var.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar