Vincent 1995-2009
Min ängel kämpade hårt. Men tyvärr så hade han inte orken kvar i kroppen. Vi försökte allt vi (min familj hemma) kunde för att få honom på bättringsvägen. Men det fanns ingenting i vår makt som kunde förändra hans öde. Jag älskar dig så otroligt mycket och jag är så oerhört lycklig att vi fick ta hand om dig. Någon gång ska jag berätta hans livshistoria för er, men inte idag. Vincent fick det bästa liv som han någonsin skulle kunna ha. Han hade en stor tomt som revir med massvis med skogar att springa i. Han fick nästintill maten serverad på silverfat och kärleksfulla famnar som kramade om honom varje dag. Han älskade hemlagat, och betedde sig som en hund varje gång när vi åt middag. Han satt där på golvet och tiggde med bedjande ögon. Kyckling, fisk och köttfärssås var hans favoriter. Han var familjens lilla bebis. Trots han blivit påkörd flertal gånger med benen nästintill av så överlevde han, och blev 14 år. Alltså 100 kattår.
Han var den som kunde få vilken hemsk dag som helst att bli ljus.
Nu är han på en plats där han kan springa utan smärtor. Det gör ont att jag inte kunde ta ett riktigt farväl.
Mitt hjärta känns tomt.
Saknar min lilla Vince, sjukt tomt hemma :( han var verkligen världens bästa! ingen kan ta hans plats.. aldrig någonsin! <3
SvaraRaderaUsch, det gör ont i mig när jag läser. Jag vet ju hur ont det gör, hur fruktansvärt det är. Ta hand om dig/er! Och ta hand om dig V. Puss!<3
SvaraRadera;< buhu. livet är orättvist. rätt ofta.. tack alxx<3
SvaraRadera