Ibland blir det faktiskt som man kanske förmodar. Jag var helt enkelt för feberdåsig för att kunna följa med ut på puben efter förfesten som var hemma hos oss på G. Så, jag gjorde det bästa av situationen och kokade mig en stor kopp te, NK;s höstblandning (som är helt ljuvlig) och satte på Joy Division dokumentären. Förfallen och smutsig betong i en stad utan träd, där fabriksröken är mer påtaglig än stjärnhimlen, där skapades bland den djupaste musiken någonsin. Jag är helt fast, jag är en nörd, och det gör inte mig det minsta.
Body that curls in and dies
And shares that awful daylight
Warm like a dog round your feet
How I wish you were here with me now
[In a Lonely Place ; New Order]
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar