Slutet av november

Missy.
Dukat och klart i vardagsrummet för Mammas 50-årsfest.

Rosor.


Åkte hem till Daniel på söndagskvällen, här är han och Cherry Garcia.

24

Tåget rullar in på Eskilstuna centralstation och Kent är i lurarna. SJ har som vanligt överträffat sig själva med att ha sönder tåget, så det tar oss fram i en häpnadsväckande hastighet på 40 km/h. Kan de någonsin lära sig att det faktiskt snöar på vintern? Tog i alla fall ett tidigare tåg till Linköping idag, vilket gav mig två timmar att spendera där. Fikade först med Sandra och satt sedan och skypade med Daniel i en timme.

Update: vi bytte tåg i Eskilstuna och jag fick sedan åka buss från Sala, vilket gjorde att jag kom fram till Borlänge en timme senare än ordinare.

Fika. Här är min blivande roomie Sandra, vi blir sambos 11:e december.

Dalarna part X

Det är ungefär en decimeter snö på marken och plogbilarna åker fram och tillbaka utanför fönstret. I eftermiddag tar jag tåget mot kära Dalarna där jag stannar tills söndag för att sedan göra en snabbvisit hos Daniel i Stockholm. Men först ska jag plugga lite (eller extra mycket heter det nog).

Lätt den roligaste kurslitteraturen på länge, vill du veta mer om musikindustrin och hur du ska hantera alla bolag som artist, läs den!

50

Idag fyller världens finaste Mamma år. Hon är den goaste personen jag vet. Hon strålar godhet, omtänksamhet och kärlek, och hon är värd allt gott i världen och lite till. Hoppas din dag blir underbar.
Mamma vid Hulingen i höstas.

Dedikation [dedicatio, dedicare]

Tryck play.

Igår kväll gick jag på den regnströdda asfalten ned från Rönnvägen. Längs gator där husen ligger tätt intill varandra, där det lyser varmt från fönstren och där finns det människor, människor jag aldrig kommer att träffa eller veta deras namn, hus jag aldrig kommer gå in i. Med denna låt i öronen, regnet mot kinden och löven under skorna gick jag in i höstmörkret. De högsta byggnaderna är fabriksskorstenar som väller ut rök, blinkar i rött i vattenpölarna. En stad man inte kan kalla stad, en by som knappast är en by, ett samhälle som känns fel att kalla samhälle. För det är inte ett sammankopplat folket emellan. Det är inte många man säger hej till, bara dem man konfronteras med i affären eller liknande. Jag tror inte jag kan säga att jag känner någon av lokalbefolkningen på ett närmare plan. Jag har bott här i snart ett och ett halvt år, och har delvis kanske skapat min egna bild av det hela, en kanske suddig och förvrängd bild, eller kanske den sanna? Med eller utan Hultsfred, det är frågan. Vad är jag utan Hultsfred? Vad hade jag varit utan Hultsfred? och Vad är jag med Hultsfred?

Söndagssjuk

Jag innehaver en ruskig förkylning som gör det nästintill omöjligt att andas, äter nudelsoppa och plöjer mig igenom Sex and the City säsong 4. En vanlig grå söndag, jag borde plugga lite extra, kanske dricka extra mycket te och kanske sluta bry mig så mycket om alla måsten. Livet i en kakburk - utan kakor.

Night divides the day

Peter Broderick, snöregn och fredagseftermiddag. Imorgon flyttar mina flickor ner till Sveriges tidigare huvudstad Kalmar och jag ska överleva Hultsfred till 10e december. Just nu funderar jag mest kring elavtal, hur jag ska lägga upp allt pluggande och varför det är mörkt ute redan vid fyra.
Igår fick vårat bolag f-skattsedel, känns ruskigt skönt - nu kan vi äntligen fixa allt. Åker till Dalarna nästa onsdag också, underbart ska det bli.

Någon gång i Hultsfred

Detta har hänt

Mycket har hänt de senaste dagarna, både väldigt bra saker och mindre roliga. Daniel anlände till ett regnigt och mörkt Hultsfred i söndagskväll. Vi har myst, umgåtts, kollat på tv, lagat mat och allt sånt som vanliga människor gör och det har varit underbart som alltid. I tisdags satte vi oss på tåget ner till Kalmar tillsammans med Sandra för att gå på lägenhetsvisning, vilket kom att bli lägenhetsvisning-in-the-dark. Den tidigare hyresgästen hade skruvat bort alla lampor så vi hade lite svårt att se helheten på lägenheten, men den var helt okej, helt okej hyra, helt okej läge. Så vi satte ner käpparna och pustade ut bostads-ångesten med att skriva på ett kontrakt. Det känns riktigt skönt, jag och Sandy kommer nu bo på Manillagatan i våran fina vindsvåning. Efter visningen åt vi middag på Zorbas, och Daniel åt mest kakor? Sedan tog vi tåget hem i Smålandsnatten. Idag har vi kikat lite på Stegen efter matsalsbord etc. hittade dock inget, men jag och Daniel gjorde i allafall goda pannkakor med blåbärssylt senare. Nu har han åkte hem (sakna) och jag har packat ner lite mer av mitt liv i flyttkartonger.

15elva

Måndag morgon; möte på Lilla Torget, te och mackor och uppsatsskrivande.
Daniel ligger hemma och sover i min säng, han är så söt.

Business

Det är inte var dag man ser fyra tjejer i 20års åldern med kavaj på verksamhetsmöte och konsultrådgivning. Det känns väldigt bra, vi är bäst.
-
Grattis finaste Sofia på födelsedagen!

Hammock

Snöstorm och slasksjöar. Det är det vackra landskapet vi lever i just nu. På väg till skolan idag snöade så mycket regnsnö att jag såg ut att ha tagit en dusch medan mascaran rann ner för kinderna, tur att mina nya skor inte läckte in åtminstone. En flummig föreläsning och sedan hem när det blivit mörkt ute. Ibland går dagarna alldeles för fort helt enkelt. Saknar D. Oerhört.
Jag är också uppgiven och arg på hur svårt det är att hitta en lägenhet, har försökt allt och det hjälper inte, men finns fortfarande chanser förhoppningsvis, något som inte innehåller 1rum och delat kök med 15 andra personer.

Då stänger jag själen
klämmer ihjäl den
Hittar en himmelsk drog

En tanke

Vet inte vad det är med manliga popsnören, men de gillar verkligen att ha målarfärg på sig.

+- /Joy Division

Sitter i soffan, dricker kaffe, lyssnar på Kent och har börjat skriva på B-uppsatsen. Jag är annars lyrisk och lite bitter. Har nyss beställt Joy Divisions vinylbox +- , som endast ges ut i 5000ex, varav 500 har ett specialdesignat verk av Peter Saville, han som gjort unknown pleasures cover art. Dock är den utgåvan slutsåld, så jag får nöja mig med den andra. 64 pund, jag är tokig men det ska man vara. Superduperlycklig. alla är numrerade, så undra vilket nummer jag får. Ren kärlek är det åtminstone. (sjukt besatt tjej)

söndag

Vad gör jag. Jag är befriad från energi, då dagens enda sysslor har varit att tagit ett bad och kollat på film. Jag är lite halvt uttråkad, ensam hemma och gillar verkligen Bridget Jones. Igår hade jag och tjejerna middagsmöte hos mig, med qournfiléer, klyftpotatis, sötpotatis, morötter och paprika i ugn. Tillsammans med det gjorde vi guacamole, fetaostkräm och sallad. Det var gudomligt, och sedan gick vi vidare till Barrvägen där det var fest. Förutom allt detta har jag ångest som trycker i hela magen. Trevligt. Jag slutar inte att förvåna mig själv av mina egna dumheter.

p&w

Hembakad mozarellapizza och en box vitt, finaste kartongen eller hur?

cheri

Som en torsdagskväll borde vara, efter en mardrömsliknande tentadag. Jag tackar och bockar.

3elva

Mitt liv just nu;
x Tenta i upphovsrätt om 10timmar
x Lägenhetssökande, var på visning i måndags och blev kär. Mintgröna skjutluckor i köket, kan det bli bättre? antagligen bara om de var turkosa. Vi har 2st 2;or på lager (hoppas lycka är med oss)
x Längtar till jullovet och Dalarna och efter Daniel såklart
x Snart dags för B-uppsatsskrivning
x Ska börja ha kafferep oftare

22158

Jag äter körsbärskarameller, kliar mig trött i ögonen och har alldeles för mycket plugg. Jag är fortfarande skakis efter min nära-döden-upplevelse idag. Jag hade packat väskan med kurslitteraturen och min laptop, placerat den i cykelkorgen och började sakta cykla precis som vanligt. När jag sedan åker ner för den lilla backen från huset till korsningen åker jag som vanligt snabbt, van för att svänga åt vänster i farten. Men idag var det inte som vanligt, utan mitt i svängen, som skyms av nyponbuskar åker en röd bil i all världens fart. Jag känner hela min kropp ge upp, redo att släppa taget om kontrollen och bara kollidera med bilen som hinner väja av precis, en halvmeter ifrån mig. Mitt hjärta var då uppe i halsen och hela min kropp paralyserad. Om det nu var mitt eller bilistens fel är ju oklart, men det är i princip omöjligt att bromsa i min situation. Borde helt enkelt stanna inomhus istället.

Talk about the weather

Jag kan inte säga att jag är för gammal för saker, för jag är inte det. Jag är inte för gammal för att dricka och festa till gryningen, jag är heller inte för gammal för att vara stökig och obotlig. Något i mig har helt enkelt stadgat sig. Jag känner inte behov av att festa längre, behov av att synas och prata med främlingar, eller låta disken stå och mögla och glömma köpa toalettpapper. Jag vill något mycket mer än så. Jag vill inte vara halvdan. Jag vill vara ordentlig, ta vara på varje chans jag får. Jag vill vara duktig och driven, men någonstans saknas det alltid en bit inspiration. Som en ensam pusselbit till ett oändligt pussel. Ett pussel där bitarna så småningom fylls på och jag till sist kan se vad pusslet föreställer. Jag gissar på att det blir ett 10 000 bitars-pussel, ett sånt man blir tokig på. Någonstans mellan betongväggarna, flagnande nagellack, höstkoma och kalla händer ska jag finna mig ännu en bit.