Imorse fick vi alla veta att Kristian Gidlund gått bort i cancer. Det var som ett knytnävsslag i hjärtat att behöva höra det. Jag vill börja med att säga att jag aldrig kände honom, och har all respekt för hans nära och kära. Jag satt och pratade med Sandra imorse på Facebook när hon sa "Jag mår så dåligt att jag vill gå hem ifrån jobbet, hur säger man att man sörjer någon som man inte ens känt?". Kristian gjorde något ytterst speciellt. Han införde sjukdomen och döden i de dagliga samtalen tack vare hans fantastiska sätt att kommunicera. Jag beundrar honom så mycket och följde hans blogg sedan hans första cancerbesked. I somras lyssnade jag som många andra på hans sommarprat. Jag låg i soffan i fosterställning och grät oavbrutet genom hela programmet. Men jag ska inte göra det här inlägget till något om mig själv, för jag har som sagt ingen talan om hur han var och hur han inte var. Allt jag vill säga är att han var en vacker förebild som kommer vara djupt saknad av många. Vila i frid.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar